Fastigheterna
Fastigheterna i Stockholm – och vad det betyder för stammarna
Innerstadens hus från sekelskiftet och 1920-talet – Södermalm, Vasastan, Östermalm, Kungsholmen – har gjutjärnsstammar som ofta är ursprungliga och går genom både gathus och gårdshus. Gjutjärnets insida blir grövre för varje decennium, fett och avlagringar får fäste och köksstammen krymper tills diskvattnet från våningarna ovanför trycks upp hos den som bor längst ner. Här är stamspolning dessutom ofta första steget inför ett beslut om relining, och då vill styrelsen ha stammarna filmade i samma veva.
Smalhusen från 30- och 40-talen i Hammarbyhöjden, Traneberg, Abrahamsberg och Midsommarkransen, liksom 50-talets lamellhus i Årsta, Bandhagen och Vällingby, byggdes med ett kök per våning på en gemensam stam och med klena badrumsledningar bakom kaklet. Stammarna är sextio till nittio år gamla, många föreningar har aldrig haft en underhållsplan för dem, och det är i de här husen vi oftast hittar stammar som halverats av fett. I miljonprogrammets skivhus i Tensta, Rinkeby, Skärholmen och Bredäng är problemet i stället volymen: många lägenheter per stam ger mycket fett per år, och samlingsledningarna i källaren är långa.
I nyproduktionen i Hammarby sjöstad, Liljeholmen, Hagastaden och Norra Djurgårdsstaden är rören av plast och insidan slät, men stekfett och diskvatten bryr sig inte om rörets ålder – fettet stelnar några meter in i ett nytt plaströr precis som i gammalt gjutjärn. De nya husen har dessutom duschrännor och låga golvbrunnar med små vattenlås, som fångar hår och tvål i varje badrum. Intervallet kan alltså inte sättas efter mall i Stockholm – vi tittar på byggår, rörmaterial, antal kök per stam och hur huset använts innan vi föreslår ett upplägg.
Intervall
Hur ofta bör stammarna spolas?
Tre saker styr: rörmaterialet, antalet hushåll per stam och hur köken används. En förening i ett sekelskifteshus på Södermalm med gjutjärnsstammar och restaurang i bottenvåningen hamnar i ena änden av skalan; en ny förening i Hammarby sjöstad med plaströr och få lägenheter per stam i den andra. Smalhusen och 50-talshusen ligger ofta närmare den förstnämnda än styrelsen tror, eftersom stammarna är gamla och sällan har spolats. Ett intervall som gissats fram blir antingen för tätt eller för glest.
Därför föreslår vi en rörinspektion med kamera som underlag innan intervallet bestäms. I innerstadens gjutjärn visar filmen hur mycket rost och avlagringar som sitter kvar, och om det finns skador som spolning inte löser; i smalhusen ser vi om de klena badrumsledningarna behöver spolas oftare än köksstammarna. Vid nästa spolning ser vi hur mycket som byggts på under tiden och kan korta eller förlänga intervallet med facit i hand.