Spola avlopp i gamla hus – gjutjärn, lergods och klena rör

Vad som sitter i väggarna och marken i ett hus från före 1940

• Gjutjärn inne i huset. Stammar, grenledningar och ledningen under källargolvet. Järnet rostar inifrån och ut: rörväggen blir skrovlig, innerdiametern krymper av rostknölar och avlagringar, och på de äldsta rören kan godset vara så tunt att det ger vika för ett tryck det en gång klarade.
• Blyade eller drevade skarvar. Gjutjärnsrören fogades med drev och smält bly, och blyet har med åren blivit sprött. En skarv som är tät vid normalt flöde kan öppnas av ett för högt spoltryck eller av en vajer som slår i den.
• Lergods eller betong i marken. Servisledningen ut till gatan är ofta glaserat lergods lagt i meterlängder med cementfog, eller betong. Lergods är hårt och tåligt mot spolning men sprött mot slag; betong vittrar invändigt och tappar gods.
• Omdragningar i etapper. Varje badrumsrenovering sedan 1950 har lämnat en ny bit rör: gjutjärn skarvat till plast med en gummimanschett, en ny dimension efter ett nytt vattenlås, en böj som lades där det gick. Varje övergång är ett ställe där det kan fastna.

Hus av det här slaget finns i sekelskiftesvillorna, i trästäderna och i innerstadens stenhus. Skicket varierar enormt mellan två grannhus – det ena kan ha bytt allt på 80-talet, det andra har originalet. Det är därför vi aldrig gissar.

Så känns ett gammalt avlopp innan det stoppar

Rostigt gjutjärn ger ett annat mönster än en fettpropp i ett nytt rör. Vattnet rinner undan långsamt överallt i huset, inte bara i ett avlopp, eftersom hela rörsystemet har krympt invändigt. Det kluckar i golvbrunnen i källaren när badkaret töms. Det luktar ur en golvbrunn i tvättstugan där brunnen själv rostat så att vattenlåset inte håller vatten. Och stoppen kommer tätare för varje år, utan att någon ändrat sina vanor. Toalettpapper och fett fäster på den skrovliga rörväggen i stället för att följa med, och till slut är det inte en propp utan ett helt rör som är halvfullt av avlagringar.

Filma först – sedan bestämmer vi trycket

I ett hus från före 1940 börjar vi med kameran när det går, eller med en försiktig förspolning följd av kamera. Vi vill veta tre saker innan vi sätter fullt tryck: vilket material röret är av på den sträcka vi ska spola, hur mycket gods som finns kvar i det, och var skarvarna och övergångarna sitter. Ett gjutjärnsrör med rostknölar men gott om gods tål en rejäl spolning och mår bra av den. Ett rör där kameran visar genomrostningar eller ett lergodsrör med en spricka ska behandlas annorlunda – där spolar vi med lägre tryck, kortare sträckor och ett munstycke som rensar utan att slå.

Trycket och munstycket väljs alltså efter röret, inte efter proppen. Vi använder hetvatten där fettet är orsaken, eftersom det löser fettet i stället för att kräva mer tryck för att bryta loss det. Allt det här står i rapporten efteråt, tillsammans med filmen, så att du vet vad vi gjorde och vad rören tål nästa gång.

Därför kör vi aldrig vajer i spröda rör

En rensvajer eller rensspiral arbetar genom att ett roterande huvud slår och skrapar sig fram genom proppen. I ett plaströr är det ofarligt. I ett sprött gjutjärnsrör med tunt gods, en lergodsledning eller en blyad skarv är det precis det man inte vill ha: vajern slår i rörväggen, bryter upp rostknölar som tar godset med sig, och kan lyfta en skarv som sedan läcker ut i bjälklaget eller marken. Skadan syns inte på en gång – den syns som en fuktfläck i taket hos grannen under ett halvår senare.

Spolning arbetar tvärtom med vatten som tvättar rörväggen, och trycket kan ställas ner till det röret tål. Det är därför vi spolar i gamla hus, och därför vi säger till när vi ser något som inte bör spolas alls. Vi hittar in via rensluckorna som gamla hus nästan alltid har – i källaren vid stammens fot och vid servisens början – så vi behöver sällan gå via vattenlås och porslin.

När spolning inte räcker längre

Det finns ett läge där rören är så rostade att varje spolning tar med sig lite av det som är kvar, och där stoppen kommer tillbaka oavsett hur rent vi spolar. Det ser vi i kameran, och då säger vi det. Alternativen är då relining – ett nytt rör av plast som härdas inuti det gamla, utan att något rivs – eller stambyte, där rören byts fysiskt. Vilket som är rimligt beror på hur mycket gods som är kvar, hur många övergångar och böjar ledningen har och om det är en villa eller ett helt hus med trettio lägenheter. Vi gör inte relining själva, men vi gör den besiktning som avgör om den är möjlig, och vi har skrivit om valet i relining eller stambyte.

Fram till dess är regelbunden spolning med rätt tryck det som håller ett gammalt hus igång. I många sekelskiftesvillor med originalledningar har en spolning med något års mellanrum gjort att huset fungerat utan ett enda akut stopp, och utan att någon behövt öppna en vägg. Vad som påverkar priset för en sådan spolning beskriver vi på sidan om priser för spolbil och spolning.

Gammalt hus i Danderyd, Salem, Vaxholm eller Strängnäs? Vi spolar med anpassat tryck och filmar först

Vi är vana vid sekelskiftesvillor, trästäder och gjutjärn: Djursholm och Stocksund i Danderyd, Rönninge i Salem, Duvbo i Sundbyberg, Ålsten och Äppelviken i Bromma, innerstaden i Stockholm, Vaxön i Vaxholm, Sigtuna stad i Sigtuna, Mariefred i Strängnäs, Torshälla i Eskilstuna och Tullinge villastad i Tumba och Tullinge. Ring så bedömer vi rören i telefon innan vi åker – samma dag, i hela Mälardalen. Spolning och rörinspektion i huset du äger och bor i ger rot-avdrag på arbetskostnaden.